Våra barn leker sig smutsiga, och det tycker vi är bra
Inte bara lite sylt på överläppen eller lite smuts under naglarna. Nej, när barnen kommer hem från förskolan eller skolan kan ytterkläderna nästan stå av sig själva, eftersom de är täckta av intorkad lera. Och det hör till vardagen att tvätta overaller och vinterstövlar. Därför är det helt normalt att barn har minst två uppsättningar ytterkläder och skor, så att det ena kan tvättas medan det andra används.
I Skandinavien kan det nästan kännas som om året bara har fem månader: november, november, november, november, november, juni, juli, augusti, september, november, november, november. Det är blött och kallt stora delar av året – och det är en del av förklaringen till varför våra barn så ofta blir smutsiga.
Men även under de få sommarmånaderna blir barnen smutsiga
... eftersom de springer runt barfota. Kolsvarta fötter är en helt vanlig del av vardagen. Barnen blir även insmorda i solkräm på förskolan och i skolan, då de ibland själva ska smörja in sig, och därför blir de lite klibbiga kropparna ofta extra smutsiga. Pedagoger och lärare kan dessutom mycket väl dra i gång ett stort vattenkrig, så ombyte är viktigt att komma ihåg på sommaren. Därför kan våra barn komma hem med två uppsättningar blöta kläder, jord i håret, smuts på kroppen och de svartaste fötterna man kan tänka sig. Allt detta är helt normalt, och vi föräldrar ser det instinktivt som ett tecken på att de har haft en härlig dag.
Vi har en gammal tro på att "lite skit rensar magen" och att man inte ska tvinga barnen till en alltför steril vardag - ett sätt att tänka på som absolut kan problematiseras , men det gör inget om det ibland följer med lite sandlådesand eller ett par myror i barnens kläder och väska. Behöver vi ens skriva att ett bad varje dag också är ganska vanligt?
Barnen hemma hos oss Lektanterna får äta själva med händerna redan när de är runt 6 månader gamla. Vi tror på att även om gröten kanske hamnar mer i öronen än i magen, så lär sig riktigt små barn att äta själva mycket snabbare om de får använda både fin- och grovmotorik och alla sina sinnen när de ska lista ut hur de plockar upp maten och får in den i munnen på egen hand.
Det blir obeskrivligt kladdigt, men faktum är att många barn kan lära sig äta med bestick innan de fyller 2 år, och väldigt få behöver bli matade med sked efter att de har fyllt 1 år.
Var kommer den avslappnade inställningen till smuts ifrån?
Det är som om många föräldrar i Skandinavien förknippar barns kolsvarta tår, smutsiga ytterkläder och kladdiga kroppar med trivsel och nyfikenhet. Ju smutsigare barnen är, desto mer har de utforskat världen och sig själva – och desto mer har deras sinnen och fantasi stimulerats.
Det är egentligen lite märkligt när man tänker efter. Varför förknippar vi smuts med välmående?
En önskan om utelek och frisk luft
I Skandinavien finns en kulturell föreställning om att barn mår bra av att vara ute och leka och få frisk luft. Och när man är ute i många timmar blir man också smutsig. Det finns egentligen ingen vetenskaplig förklaring till varför vi tycker att det är så bra att leka utomhus – det är bara något vi är överens om utan att riktigt prata om det.
Många väljer förskola utifrån om barnen är ute och leker många timmar varje dag eller inte. Det finns många utomhusförskolor där barnen är ute i skogen hela dagen, året runt – även i regn, kyla och blåst. Sådana verksamheter sägs göra barn kloka och robusta, även om verkligheten i skogen ibland innebär att barnen faktiskt blir genomblöta och fryser. Då lär de sig att hoppa runt för att hålla värmen, får rosiga kinder – och vi vuxna håller fast vid vår idylliska idé om att frisk luft och lite smuts är bra för barn.
Många barn i Skandinavien bor i större städer nära stora vägar med tung trafik, där luftföroreningar sätter den idylliska bilden av frisk luft i ett lite mer kritiskt ljus. Samtidigt finns det barn som bor på landet, där lantbruk använder kemiska bekämpningsmedel som inte heller direkt är bra för barns luftvägar. Idén om frisk luft kommer kanske från en tid då många människor bodde trångt tillsammans och inomhusluften verkligen var dålig. Hus värmdes ofta upp med bränsle som påverkade inomhusluften, även på landet, så luften var bättre för barnen utomhus.
Många var på den tiden bönder, och då var det praktiskt att barnen lekte ute tillsammans med de vuxna. De allra minsta bebisarna var – och är fortfarande – också mycket utomhus. Många skandinaver har en uppfattning om att bebisar mår bra av att sova ute redan från födseln. Utomhus i de flesta väder. Med en babyvakt på så att man hör när barnet vaknar.
I dag har de flesta barn i Skandinavien egna, fina rum att leka i, och vi har gott om plats att leka inomhus i ett bra inomhusklimat. Ändå håller vi fast vid idén om frisk luft.
Det har egentligen aldrig funnits något riktigt motargument mot den kulturella berättelsen om att barn bör leka ute, få frisk luft och bli smutsiga. Därför fortsätter vi att tro på den.
Vi säger även att barn behöver “springa av sig” när de skickas ut för att leka. Barn kan ha “myror i brallan”, vilket betyder att de, som små raketer, behöver springa runt, hoppa, klättra, ge sig ut på äventyr och låta mycket. Det görs bäst utomhus – särskilt i förskolor och skolor, där det helt enkelt inte finns plats för den sortens vilda lekar inomhus.
