Var försiktig!
Du har säkert stått där med ett barn som har gjort sig illa under leken. Kanske trampade ditt barn på en kratta som låg kvar i gräset och fick skaftet i huvudet med en rejäl bula som följd? Kanske höll ditt barn på att cykla rakt in i dig eller trottoarkanten för att ögonen fastnat på en överkörd duva vid vägkanten istället för på vägen? Eller kanske gick barnet för nära en kompis på gungan och blev träffad, eller hoppade för nära kanten eller ett annat barn på studsmattan?
Då står du där och ska trösta, snoret rinner från näsan på det gråtande barnet och skriket efter ”PLÅÅÅÅÅÅSTEEEER!” är öronbedövande. Och plötsligt händer det märkliga: du börjar skälla på det stackars barnet?! Anklagar barnet för att inte ha varit mer försiktig. ”Vad är det jag har sagt tusen gånger till dig om att vara försiktig och se dig för?!”
När ni väl lugnat er lite inser du förstås att det var dumt att bli upprörd. Du plockar fram plåstret, kramar och tröstar. Egentligen handlar det ju om att du ville förhindra att ditt barn skulle göra sig illa. Det gör ju ont i dig också! Därför förmanar du, och därför vill du så gärna att ditt barn lyssnar.
För världen är farlig, och bulorna gömmer sig uppe i träden, redo att landa rakt i ditt barns panna. Du tar på dig ansvaret för att ditt barn gjorde sig illa, och när det sedan inte fungerar skyller du först på barnet för att inte ha lyssnat, och sedan på dig själv för att du lät det hända.
Men forskning – och för vissa sunt förnuft – visar att det här sättet att tänka är felaktigt.
I det här blogginlägget kommer vi bland annat prata om:
- Varför det är viktigt att ge utrymme och tid för den lite farliga leken
- Hur regler och förmaningar påverkar leken
- Våra 3 tips för säker, fri och utvecklande lek
Barn känner sina kroppar bäst
Tendensen att det är vuxnas ansvar att skydda barn så att de inte skadar sig är en skev syn på idén om barns lek och lärande.
För barn känner faktiskt sina egna kroppar och sin egen förmåga bäst, menar lekforskaren Helle Skovbjerg Karoff, som i forskningsprojektet Fare, leg og teknologi har undersökt hur barn hanterar risker i fysiska lekar.
Slutsatsen är tydlig: Ju mindre vi lägger oss i, desto bättre lär sig barnen att använda sina kroppar på ett sätt som gör att de inte råkar illa ut.
Men oj, så svårt det kan vara att hitta balansen mellan överbeskydd och omtanke!
Ska vi undvika farlig lek?
Att skydda våra barn ÄR ju att visa omsorg. Ser vi till att de inte kan skada sig, slipper de bli ledsna, och det känns både tryggt och bra. Därför försöker vi ofta hindra barn från att leka farliga lekar och styr dem istället mot trygga alternativ. Men är det verkligen bra?
Ska vi skydda våra barn genom att visa sådan omsorg att vi hindrar dem från att ramla, skrapa knäna och få bulor? Är det verkligen klokt att de undviker riskfyllda lekar?
Det är förstås inte trevligt att barn kan skada sig. Men faktum är att de även kan råka illa ut när vi hindrar dem från farliga lekar. Och skadorna – både socialt och motoriskt – av att inte leka vilt är ofta större än risken att slå sig när de får leka fritt!
Forskning om barns lek visar tydligt det som mer ”robusta” föräldrar och mor- eller farföräldrar ofta påpekar; nämligen att barn inte tar skada av en bula då och då. Tvärtom:
Barn lär sig massor om sin egen fysiska förmåga, sina gränser och sin motorik när de får leka vilt och lite farligt, där det faktiskt finns en risk att de gör illa sig.
Det är därför vi kallar våra plåster för kompetensplåster:
Att leka farligt och öva sig på nya saker innebär ibland att man får skrubbsår, bulor eller skrapmärken – och kanske en liten chock. Då hjälper det enormt mycket att få ett fint plåster, bli tröstad och sedan våga testa igen. Nya färdigheter kommer med övning, även om det innebär en och annan skråma. Såren visar bara att man håller på att bli bra på något nytt och häftigt.
Den självkänslan och kunskapen får barnen inte om de går ut och leker med fem påminnelser om att vara försiktiga eller om de sitter ensamma framför en skärm eller spelar online med kompisar. Tyvärr.
Skärmlek tar tid från den fria, mer riskfyllda leken
Digitala lekar tar idag det mesta av tiden när barnen kommer hem från förskolan och skolan, medan de ägnar minst tid åt vilda lekar och fri utomhuslek utan vuxnas övervakning. Det visar danska Levende Legekulturs stora lekundersökning från 2023 - något som backas upp i många andra studier, läs t.ex. "Mindre lek utan vuxna kan bidra till ångest och depression hos barn" i Illustrerad Vetenskap.
Du har nog hört att vi föräldrar bör minska mängden organiserade fritidsaktiviteter och skärmtid för att frigöra mer tid till barns fysiska lek. Och kanske även att det idag är vi föräldrar som blivit barnens viktigaste lekkamrater istället för syskon och grannbarn.
"Det oroar mig att barns vardag är så pressad att det inte finns mer tid och energi till lek än att de hamnar framför sina skärmar. Det finns knappt utrymme för att träffa vänner eller barn i grannskapet längre." – lekforskaren Ditte Winther-Lindqvist, Aarhus Universitet, till Danmarks Radio.
Mer fri lek – utan vuxnas vakande blickar
Den danska lekforskaren Helle Skovbjerg Karoff har bland annat observerat barns lek på en studsmatta som en del av sitt forskningsprojekt.
Enligt hennes observationer blir barn osäkra av att övervakas av vuxna, och de glömmer bort att vara försiktiga. Det är som om lekens bubbla spricker av de vuxnas inblandning, och leken blir inte alls lika rolig. Barn tappar lusten att ta chanser och risker när vuxna ropar ”Var försiktig!” och sätter upp regler. Och barn glömmer faktiskt att vara försiktiga just för att vuxna tjatar om att de ska vara försiktiga!
Barn behöver få klättra i träd, cykla fort, gunga högt och slåss med svärd utan ständig övervakning och regler om vad som är för högt eller farligt.
Den slutsatsen bekräftas av Levende Legekulturs lekundersökning, som visar att barns lek idag övervakas betydligt mer än när vi själva var små.
Enligt forskaren Ditte Winther-Lindquist beror den ökade övervakningen på en oro- och bekymmerskultur, där vi till exempel försöker skydda barnen från fysisk smärta.
Men det är en olycklig hänsyn, eftersom undersökningen tydligt visar att:
“barn som får testa mycket och kanske slagit sig lite – de vågar ta fler risker och känner en större självsäkerhet kring vad de klarar av och vågar prova.” – Ditte Winther-Lindquist
När omtanken blir överbeskydd
Jo, jo – men då borde väl alla barn få ett klippkort till akuten, tänker du kanske. Brutna ben är ju jätteskoj och bra för hälsan, eller hur? Statistiken visar ju tydligt att allt fler barn skadar sig på studsmattor, lekplatser – och hemma!
Men det är knappast troligt att det är barnens lek eller deras lekredskap som blivit farligare och därför kräver mer övervakning och fler regler.
Helle Skovbjerg Karoff pekar istället på att det är barnens fysiska förmåga och deras tillit till vad de klarar av som försämrats – och att det är därför de skadar sig.
Vuxna har lagt sig i alldeles för mycket, vilket lett till att barns egna bedömningar av faror inte längre fungerar lika bra. Äldre barn glömmer i allt högre grad bort att ta hänsyn till yngre barn under leken. Fri lek blir mer och mer främmande för barnen eftersom vi vuxna är rädda att de ska göra illa sig. Det sker visserligen av ren och skär omtanke, men omtanken har då tyvärr övergått i överbeskydd.
3 bra tips för säker, fri och utvecklande lek
Här på Lekakademin känner vi mycket väl igen behovet av att placera ansvaret hos en vuxen och att vilja hitta någon att skylla på när ett barn skadar sig. Vi känner även igen tron att regler är det bästa sättet att undvika olyckor och skador.
Det är inte lätt att ändra på det här beteendet! Men vi har satt ihop några bra tips till dig som vill återupptäcka hur du prioriterar ditt barns säkerhet och kompetens genom att hålla dig undan och sluta ropa ”VAR FÖRSIKTIG!” vid klätterställningen.
Tips nr 1:
Träna på det som är farligt, så att ditt barn lär sig att hantera riskfyllda situationer – och det går bara om det faktiskt ÄR riskfyllt.
Barnet behöver öva sig på att vara beredd, så att det kan agera rätt när faran uppstår. Kom gärna överens med ditt barn om regler för den farliga leken. Finns det kanske en specifik del av bäcken som är för farlig, medan resten går bra att leka vid? Lita sedan på att barnet själv kan bedöma leken inom de gränser ni satt upp – förutom när barnet ska ut i trafiken, läs mer nedan.
Är du den typen av förälder som vrålar så hela kvarteret hör när ditt barn cyklar 500 meter hem till en kompis? Då cyklar ni för lite! Öva lite mer. Barnet behöver träna på att cykla, och du behöver träna på att reagera lugnt och sansat på faran. När barnet hör dig ropa och ser ditt ångestsvettiga ansikte blir det svårt att behålla lugnet och cykla tryggt och säkert.
Så öva er på att behålla lugnet tillsammans. Men det betyder förstås inte att ni ska fara fram längs huvudleden i full fart … och kom ihåg cykelhjälmen, ringklockan och gärna en reflexväst, så att ni syns och hörs tydligt!
Tips nr 2:
Lek fram goda vanor
När det handlar om att röra sig i trafiken – något som ofta skapar stor oro hos föräldrar och tyvärr också är ett område där barn kan råka ut för allvarliga olyckor – finns det några regler som ditt barn måste kunna.
I trafiken fungerar det inte att leka fritt. Regler är något abstrakt som du nödvändigtvis måste förklara för ditt barn med ”tänk om”-språk. Det är svårt för ett barn att föreställa sig trafiken, så du kan inte förvänta dig att ditt barn beter sig rätt bara för att du förklarat om att stanna vid rödljus och hålla avstånd till lastbilar. Även här behöver ni träna.
Testa att leka trafik. Då kan ni prata om trafikreglerna på ett relevant och konkret sätt, utan att det finns någon faktisk fara. Ni kan även träna på några tydliga kommandon som ”rött ljus – stopp, grönt ljus – gå”, och du får samtidigt en bättre bild av hur väl ditt barn förstår trafiken.
Är det dags att uppdatera utrustningen inför cykelturen? Behöver ni lite nya idéer för att öva på trafiksäkerhet? Eller är det kanske läge att klicka hem ett par knäskydd – för säkerhets skull? Här hittar du vårt fina utbud av produkter för barns säkerhet.
Tips nr 3:
Se din rädsla i ögonen
Är det studsmattan som håller dig vaken om nätterna? Är det klätterträdet som gör dig nervös, eller ogillar du när barnen leker nere vid bäcken? Då borde du testa själv. Vi vuxna bedömer ofta risker utifrån våra egna förmågor – och inte utifrån vad våra barn faktiskt klarar av.
Prova gärna leken själv och försök skapa en realistisk bild av vad ditt barn egentligen kan. Du kanske inte får vara med i leken om ditt barn är äldre än 7 år, men försök ändå att se om det verkligen är så farligt som du tror.
Är alla regler verkligen relevanta? Måste man ha hjälm och knäskydd i trädet, eller är det kanske lite överdrivet?
Alltför många av oss sätter upp regler om vad som är okej och vad som är förbjudet utan att ha tittat efter ordentligt – och det är ett säkert sätt att förstöra varje rolig lek som annars kunde ha gett ditt barn massor av rolig lärdom och motoriska utmaningar. Så ta dig tid att veta vad du pratar om. Barn söker ofta upp det farliga för att undvika att leken blir tråkig.
Lägg undan oron och låt ditt barn leka. Öva dig på att låta leken ske både hemma och utanför hemmet, utan att du övervakar. Känns det svårt, så trösta dig med att Helle Skovbjerg Karoff i sin forskning tydligt visar att barn generellt har bra strategier för att hantera farlig lek när vuxna inte tittar på.
De skapar plats för både de modiga och de mer försiktiga barnen. Och de äldre barnen tar hand om de yngre och lär dem att hantera leken på ett lämpligt sätt.
Det är värt att komma ihåg när impulsen att övervaka barnen eller att ständigt varna dem om att vara försiktiga dyker upp.
